Sakine Madon: Även svenska S vill gå fundamentalisterna till mötes

Danmarks nya lag mot olämplig behandling av viktiga religiösa skrifter på offentlig plats – provokationer som koranbränningar – trädde i kraft i torsdags och kan ge upp till två års fängelse. 

En av kritikerna, Danmarksdemokraternes partiledare och oppositionspolitikern Inger Støjberg, sade att tänk att "svenskarna står fast för frihetsrättigheterna, medan den danska regeringen i hög grad böjer sig för våldsmännens veto". Hade svenska S lett regeringen och fått bestämma hade vi dock gått lika långt.

S-ledaren Magdalena Andersson har klargjort att partiet vill gå i Danmarks fotspår. S rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi hävdar att nu när Danmark har "löst frågan och satt stopp för koranbränningar" måste även Sverige göra det (TV4, 7/12). 

Löst frågan? Shekarabi kan omöjligen vara omedveten om att religiösa fundamentalister inte nöjer sig med förbud mot koranbränningar. Är det inte koranmanifestationer är det Muhammedkarikatyrer eller andra uttryck för hädelse man kräver ska stoppas. 

En del menar att det danska beslutet ska ses i ljuset av att den danska S-ledda regeringen vill ha en plats i FN:s säkerhetsråd 2025-2026, och att det då gäller att få med sig en rad muslimska länder. Det vore åtminstone mer begripligt än Shekarabis påstående om att frågan skulle vara "löst" med den nya lagen. 

Konflikten mellan fundamentalistiska islamister och demokratin varken började eller kommer att sluta med koranbränningar.

Efter publiceringen av de 12 karikatyrerna i Jyllands-Posten hösten 2005 lät det annorlunda i Danmark. 

I Sverige, med dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S), släcktes SD-Kurirens sajt ner för att det hade utlysts en karikatyrtävling vintern 2006. Vår socialdemokratiska utrikesminister bad även om ursäkt "för att vi i Sverige har enstaka personer som är så hänsynslösa och medvetet kränker andra människors religion", ursäktsbrev skickades direkt till flera muslimska länders regeringar.

När danska ambassader stormades eller brändes ner, folk dog och Jyllands-Postens tecknare dödshotades var svaret från Sverige alltså att vända grannlandet ryggen.

Danskarna, däremot, verkade orubbliga.

Fram till nu, alltså. Den danska utrikesministern Peter Hummelgaard (S) säger att man väljer "Danmarks säkerhet" framför rätten att provocera. Om danska politiker anser att säkerhet kräver inskränkt yttrandefrihet finns det som sagt fler krav från våldsbejakande islamister. Är karikatyrer näst på tur? Romaner som Salman Rushdies Satansverserna?

I just Danmark har konstnären Firoozeh Bazrafkan varit verksam och bland annat förstört Koranen utanför Irans ambassad i Köpenhamn. Performanceverket var en protest mot hennes födelseland Irans religiösa kvinnoförtryck. Vad kommer hon riskera att få för straff om hon strimlar Koranen igen? 

Det finns gott om författare och konstnärer som hotats och förföljts, även i exil, genom åren. Det är dem den danska regeringen – och svenska socialdemokrater – vänder ryggen.

Ardalan Shekarabi skriver i sin bok Korsvägar (Atlas, 2023) om islamisternas maktövertagande i Iran att de progressiva krafterna "förstås" borde ha insett allvaret: "Såg de inte vem Khomeini var? Insåg de inte risken? Uppenbarligen inte."

Så vad har Shekarabi och dagens socialdemokrater för ursäkt att upprepa det misstaget?